Vi älskar Superklubben. Inte bara det vi producerar i form av fanzines och den här bloggen (eller är det ett e-zine? vad är skillnaden?) utan också själva klubben, medlemmarna. Vi vet att Superklubbens deltagare ter sig ganska anonyma för er som inte känner någon personligen eller läst de gamla pappersfanzinen. Låt oss därför berätta hur det har varit att få vara del av detta exklusiva medlemskap som är ytterst få människor förunnat. Vi möttes under gymnasiet som splittrade pubertetsungar och fick chansen att bilda en gemensam identitet. Koola kids med toppbetyg och en nyfött intresse för traketomi, Moldy peaches, fördelningspoltik, rusmedel, patriarkatet och döden. Tidningen Darling lades ner men istället för att sörja tidernas bästa tidning försökte vi ersätta den med ett fanzine i klassisk DIY-anda.
På gymnasiet kände vi ännu inte till begreppet synergieffekt, men det var precis vad det var. En synergieffekt som fullständigt knockade oss och gjorde våra gemensamma ansträngningar till oändligt mycket mer än vi hade presterat på tu man hand. Vi fick en känsla av sammanhang.
Fanzineskapandet lärde oss att samarbeta, att kontakta myndigheter, att intervjua, att marknadsföra, att göra hemsidor, att rita och att fixa rätt marginal inför trycket. Vi tjänade pengar på fanzines och fanzineworkshops. Vi dunkade varandra i ryggen och sa att vi var bäst. Vänner och främlingar berättade att de lärt sig jättemycket av av det vi skrivit. Att de äntligen lärt sig fingerpulla och att män också har en genusroll. Tacksamt läste folk om andra som gjort snuskiga saker som barn. Många år senare undrade våra läsare fortfarande om drömmen om grisskinnet.
Men i takt med att vuxenpoängen strömmat in har "göra fanzines" hamnat längre ner på priolistan. En efter en har medlemmarna avancerat från fanzines till heltidsjobb och magisteruppsatser. Därför blir det tack och hej nu, på riktigt. No more Superklubben. Maila om du vill säga snälla saker, läsa någons privata blogg, anställa oss eller köpa de pappersfanzines som ligger och dammar i våra hyresrätts-förråd. Tack för allt. Be cool stay in school. Hej då.
Men i takt med att vuxenpoängen strömmat in har "göra fanzines" hamnat längre ner på priolistan. En efter en har medlemmarna avancerat från fanzines till heltidsjobb och magisteruppsatser. Därför blir det tack och hej nu, på riktigt. No more Superklubben. Maila om du vill säga snälla saker, läsa någons privata blogg, anställa oss eller köpa de pappersfanzines som ligger och dammar i våra hyresrätts-förråd. Tack för allt. Be cool stay in school. Hej då.
